Smycken, hantverk, textil och väskor

Ädelstenar 

Ädelstenar är vackra! Ofta är de färgstarka och genomskinliga. De består av mineral som är hårdare än andra mineraler man stöter på i naturen. En del ädelstenar är vanliga och andra sällsynta. De vackraste, enligt min smak, är färgstarka, ofta genomskinliga och hittas oftast inte i Sverige. De är också dyrbara. Jag tänker på diamant, smaragd, ametist och rubin. Skönheten och värdet innebär att de ofta används som smycken. Även andra material från växt- och djurriket som bärnsten och pärlor kallas för ädelstenar.

När man slipar en ädelsten och använder den till smycken kallas den juvel. Värdet på ädelstenar innebär att de ofta inte är överkomliga i pris när de är lite större och av hög kvalitet. Som privatpersoner är det kanske när vi ska välja förlovnings- och vigselringar som vi kommer i kontakt med olika ädelstenar. För min egen del tycker jag att även ädelstenar som betraktas som "mindre fina" är oerhört vackra. De kan dessutom vara vackra även om de inte är slipade eller genomskinliga. En vit-grå dimmig månsten, en helt svart blankslipad onyx eller en simmig lila ametist kan vara helt underbar. Eller varför inte en strimmig turkos kombinerad med olika guldpärlor. 

Av mineraler är det ca 100 som klassas som ädelsten men du hittar inte alla ute i handeln.

Tidigare användes begreppet halvädelsten, men eftersom det inte har gått att fastställa kriterierna för vad som är värdefulla respektive mindre värdefulla ädelstenar har detta begrepp till stor del slutat att användas. Vad som skall klassas som halvädelsten är därmed en subjektiv bedömning.

Ädelstenars vikt anges i carat. 1 carat är 0,2 gram. Diamant, kristalliserat kol, är det hårdaste material som förekommer. Hårdhet 10.

Ursprunget till carat

Det antas vara Johannes Döparen som gav namn åt ett träd som växer i medelhavsområdet och som är speciellt utbrett i de östra regionerna. Trädet heter Johannesbrödträdet (Ceratonia siliqua) och är en ärtväxt med ständigt grönt lövverk. Johannes Döparen lär ha livnärt sig på trädets ärtskidor när han vistades i öknen. Trädets frukter, cirka 2 dm långa platta "baljor" innehåller Johannesfrön. Dessa frön har använts av arabiska affärsmän som vikt vid vägning av både ädla metaller och juveler. De accepterades genom sin inbördes likhet i vikt. Det gick 4 frön på 1 carat och vikten för dessa fyra pendlade mellan 0,23 och 0,27 gram.

Johannesbrödträdets frön kallades "kuara" vilket blev "karat". Under tidigt 1900-tal infördes metrisk karat för juveler. 1 carat (med c) fastställdes till 0,2 gram. Detta accepterades gradvis och sedan 1930 används det fullt ut i hela världen och är idag ett solitt begrepp.

Mohs hårdhetsskala

Ädelstenars hårdhet brukar delas in efter Mohs hårdhetsskala. Denna består av tio mineral indelade efter deras ritshårdhet. Det betyder att ett mineral högre upp i skalan kan ritsa alla mineral längre ned i skalan. Skalan är relativ och inte linjär, steget mellan korund (9) och diamant (10) är till exempel större än steget mellan talk (1) och korund (9)

10. diamant
09. korund
08. topas
07. kvarts
06. fältspat
05. apatit
04. flusspat
03. kalkspat
02. gips
01. talk

Några ädelstenar ordnade efter Mohs hårdhetsskala

• Diamant, kristalliserat kol, är det hårdaste material som finns. Hårdhet 10. Syntetiska diamanter kan numera framställas industriellt. De är små och inte av ädelstenkvalitet, men har stor industriell betydelse som material för olika slipverktyg.

• Korundgruppen. Hårdhet 9. Korund som inte har ädelstenkvalitet används industriellt i slipskivor

  • Rubin, röd.

  • Stjärnrubin, mestadels mjölkig med rörlig ljusstjärna.

  • Safir, blå.

  • Stjärnsafir, mestadels mjölkig med rörlig ljusstjärna.

• Beryllgruppen. Hårdhet 7,5—8.

  • Smaragd, grön i olika nyanser.

  • Akvamarin, från tämligen kraftigt ljusblå till ljusare nästan vita nyanser.

  • Beryll, guldgul (heliodor), rosafärgad eller ljusgrön.

• Krysoberyllgruppen. Hårdhet 8,5.

  • Krysoberyll, grönaktig, gul, genomskinlig.

  • Alexandrit, mörkgrön i dagsljus, röd i eldsljus, klar och genomskinlig.

  • Krysoberyll-kattöga, gröngul med ljus strimma.

• Kvartsgruppen. Hårdhet 7. P g a sina piezoelektriska egenskaper har goda kristaller mycket stor teknisk användning vid generering av frekvensstabila växelspänningar.

  • Bergkristall, färglös, genomskinlig. Används i billiga smycken..

  • Ametist, violett från mörk till ljus, genomskinlig.

  • Citrin, guldgul (guldcitrin), grågul/rökfärgad (rökkvarts), madeirafärgad (madeiracitrin), genomskinlig.

  • Kalcedon, blågråaktig, genomskinlig

  • Agat, rödbrun till brun (karneol), svartfärgad (onyx), ej genomskinlig. Lämplig till konstföremål. .

  • Krysopras, grönaktig, mjölkig, ej genomskinlig.

  • Heliotrop, grön ofta med röda fläckar, ej genomskinlig. Används som sigillsten.

  • Rosenkvarts, rosafärgad, tämligen genomskinlig. Bearbetas ofta till genomborrade kulor för collier.

  • Kvarts-kattöga, grön eller gulaktig med ljus strimma, ej genomskinliga.

  • Tigeröga, guldgul eller blåaktig med ljus strimma, ej genomskinlig.

  • Avanturin, grönaktig, ej genomskinlig. Lämpar sig ej till smycken utan användes till konstföremål.

  • Opal, vit, gulvit i grundfärg med färgspel i alla regnbågens färger, med svart bakgrund kallas den svart opal, mer eller mindre genomskinlig. Hårdhet 5—5,5.

• Granatgruppen. Hårdhet 6,5—7,5.

  • Almandin, mörkröd.

  • Pyrop, rödbrun, rödsvart.

  • Spessartin, från orange till rödbrun.

  • Demantoid, grön.

• Topas (ädeltopas), gul med lätt skiftning i rött, blåaktig (blåtopas), vit (vit ädeltopas). Hårdhet 8.

• Turmaliner, röd eller grön. Hårdhet 7—7,5.

• Zirkon, rödbrun, vit och blå. Hårdhet 6,5—7,5.

• Peridot (krysolit, olivin), grön, genomskinlig. Hårdhet 6,5—7.

• Turkos, himmelsblå ofta genomdragen av mörka ådror, ogenomskinlig. Hårdhet 6.

• Markasit, stålaktigt utseende. Används till billigare smycken. Hårdhet 6,5.

• Blodsten (hematit). Slipas till sigillstenar. Hårdhet 5,5.

• Kunzit, violettrosa. Hårdhet 6—7.

• Fältspatgruppen. Hårdhet 6—6,5.

  • Månsten, blå eller gråaktig, genomskinlig, något dimmig med rörlig ljusreflex på översidan.

  • Amazonit, ljusgrön med vita fläckor och ådror, ej genomskinlig.

  • Labrador, gråsvart med blåaktigt, gult eller grönt metalliskt skimmer, ej genomskinlig.

• Jadeit, en sorts jade, grön och vitgrön, ogenomskinlig. Används även för konstföremål. Hårdhet 5—7.

• Nefrit, en sorts jade, mera mörkgrön, fettaktig glans. Hårdhet 6,5.

• Spinell (rubinspinell), rubinfärgad. Hårdhet 8.

• Lapis lazuli, mörkblå, ej genomskinlig. Lämplig även för konstföremål. Hårdhet 5,5.

• Bärnsten, fossil kåda, gul och andra färger. Hårdhet 2,5—3.

• Pärla från pärlmussla

Skiktstenar

Skiktstenar  är de flerskiktiga material som används inom ädelstenssnideriet. De skärs vanligen ur agater med jämna parallella band, normalt ligger ett ljust skikt över ett mörkt. Kombinationen av ett svart grundskikt och ett vitt överskikt kallas onyx (egentlig onyx). Onyx ( t ex svart onyx) används även som beteckning på ädelsten av enfärgad kalcedon. Onyx skall ej förväxlas med onyx-marmor vars namn ibland förkortas onyx.

Källa: Nationalencyklopedin, Gemstones of the World, Walter Schumann, www.katts.se